Punkt
Jag har väntat en stund nu. En lite längre stund skulle man mycket väl kunna kalla det.
Och nu skriker de! Jag blir så otroligt glad när de vita word-dokumenten skriker efter de rätta kombinationerna av nedtryckningar över tangentbordet.
Muspekaren som från början aggressivt pickar på dokumentets övre kant och därefter alldeles lugnt andas ut, förenar sig med den där sista punkten som avslutar så mycket men också tillåter så mycket mer.
Jag tror att den är glad för att den är nöjd.
Vi känner likadant, muspekaren och jag.
Vi är kapabla till storverk och ibland lyckas vi med just det.
Och nu skriker de! Jag blir så otroligt glad när de vita word-dokumenten skriker efter de rätta kombinationerna av nedtryckningar över tangentbordet.
Muspekaren som från början aggressivt pickar på dokumentets övre kant och därefter alldeles lugnt andas ut, förenar sig med den där sista punkten som avslutar så mycket men också tillåter så mycket mer.
Jag tror att den är glad för att den är nöjd.
Vi känner likadant, muspekaren och jag.
Vi är kapabla till storverk och ibland lyckas vi med just det.
Där, ska skåpet stå
Jag måste sätta ned foten nu. Idag.
Jag blev aldrig riktigt arg då. Kunde inte förstöra bilden.
Idag måste jag.
Det är inte okej den här gången.
Äntligen är jag arg. Nu måste det bara ut.
Jag blev aldrig riktigt arg då. Kunde inte förstöra bilden.
Idag måste jag.
Det är inte okej den här gången.
Äntligen är jag arg. Nu måste det bara ut.
Att vara en kompetent arbetssökande
Att vara mellan två arbeten är inte det roligaste men ändå ett beslut jag valt att ta.
Då gäller det självklart att ligga i och söka jobb.
Den delen är jag hajj på. Problemet är det som kommer sen. Alltså det lilla telefonsamtalet emellan ansökan och intervju.
Inom loppet av två dagar har jag alltså under detta telefonsamtal lyckats:
tacka nej till ett bra jobb
bokat in en intervju för ett jobb men blivit nervös och helt kommit av mig att fråga vad det är för ett jobb.
Resultat: Jag ska på en arbetsintervju för?
Då gäller det självklart att ligga i och söka jobb.
Den delen är jag hajj på. Problemet är det som kommer sen. Alltså det lilla telefonsamtalet emellan ansökan och intervju.
Inom loppet av två dagar har jag alltså under detta telefonsamtal lyckats:
tacka nej till ett bra jobb
bokat in en intervju för ett jobb men blivit nervös och helt kommit av mig att fråga vad det är för ett jobb.
Resultat: Jag ska på en arbetsintervju för?
Fast-talker
Jag är nästan helt hundra på att jag innehar ett obekräftat världsrekord i att tala in flest ord under kortast tid på någons telefonsvarare.
Det är lagom pinsamt när man för det första inte känner personen vars telefonsvarare man givit magsår och för det andra samtidigt är alldeles igentäppt och hes och pratar ungefär som Clint Eastwood men med ett uns kvinnlighet.
