Marie kalasar vid tangentbordet

Det är en bra dag idag. Jag har svullat pizza och insett att Linda förtjänar en konstant plats bland topp tio bedrifter. Linda är nämligen sjuk idag. Hon är inte förkyld eller så utan människan har gått och fått röda hund?!
Chansen att smittas av röda hund när man är vaccinerad är mindre än 0,1%. Chansen att träffa någon idag som har röda hund kan knappast vara högre. Linda har lyckats med det omöjliga.

Vi ses om några dagar, kompis - när du inte smittar längre

Tillbaka till jobbet idag. Tillbaka till övertrevlighet och le-ännu-mer-när-du-får-ta-skit. Tillbaka till lön och den osäkra pojken i köket. Tillbaka till någon slags svensk knegargemenskap.
Jag tror att det kommer bli skönt att jobba. Jag tror att jag tycker om det mer än jag själv tror.

Anne ska fara sin kos. I ett helt år blir hon borta.
Ett år är en väldigt lååång tid att vara utan en sådan underbar vän.

Sorglig avskedskväll i lördags. Sorgligt avsked igår. En känsla som av att ha glömt kvar något på bussen sitter kvar sedan dess.

Det är Skype som gäller nu innan vintern rasar in och vi bilar till guleböjen och valköttet.

Det har väckts en fråga i mitt huvud - att jag skulle vara pryd. Jag har tänkt över det tidigare men kommit fram till samma svar. Jag är väl inte pryd?
Om flera personer anmärker på samma sak måste det betyda att det är så? I så fall är alla mörkhyade lata, bögar fjollor och zigenare tjuvar?? Gud finns, jorden går under 2017 och man blir gravid av toalettsitsar?
När blev åsikter och teser fakta?

Jämför man med låt oss säga Hugh Heffner är jag förmodligen jävligt pryd. Men jämför man med moder Theresa är jag en enda stor hädelse. Visst är de båda två extremiteter men jag köper ändå inte riktigt det här. Jag tror att det är en konspiration. Jag är väl inte mer pryd än vad någon annan är? Handlar inte allt bara om i vilken situation man befinner sig i, sinnesstämning, närvarande personer etc. Om jag befann mig hos min mormor skulle jag inte prata kondomer och ställningar. Befann jag mig hos en kompis skulle jag beskriva målande.

Nog kan jag vara pryd men jag kan även vara allt annat än det.

Nej jag köper det inte. Jag är inte mer pryd än någon annan.

Hemma i min ljuva fristad efter en vecka på landsbygden. Mycket målande har blivit av där klockorna verkar stå still.

På grusvägen hoppar det dagarna i ända runt en hare. En stor hare och jag är jävligt arg på den. Harar hoppar inte bara runt på gångvägar mitt på ljusa dagen och är halvtama. Det är en skadad hare. Så beter man sig bara inte som stolt (VILD?!) hare.

Den "enormaste" bromsen en västerlänning någonsin skådat förgrep sig på min axel för att därefter rabiesrabiat attackera min hals. Djuren är som galna där på landet när det kommer dit lite färskt blod.
Det är då man som s.k. blodgivare blir tvingad att se över sina alternativ. Så vitt jag kunde se just då (i en mycket pressad situation som mycket väl skulle kunna vara bonusmaterial till "Flugan") var mina alternativ att 1. Springa för glatta livet, 2. Stanna och slåss, eller 3. Bita ihop och donera lite blodkroppar.
Jag är en väldigt velig människa och i en sådan livshotande situation är det inte läge att ta sig betänketid så jag körde stenhårt med uteslutningsmetoden. Alternativ 1 är ett säkert kort om man har lite kondition vilket jag dock inte har. Det hade nog varit ett bra alternativ för Krubbet men jag måste säga att jag är tveksam till det ständiga köttfärssåsätandet. Alternativ 2 däremot skulle säkerligen funka men jag finner stora svårigheter i att träffa små rörliga ting. Alternativ 3 blev kvar men då jag väldigt starkt tror på att blodet inte ska delas eller blandas eller hur man nu vill uttrycka det (jag är nästan ett Jehovas?) så bojkottade jag det alternativet. För spekulanter kan motvilligt erkännas att det förmodligen inte var blodblandandet som avskräckte mig utan möjligtvis de satans monstrenas hårda bett som kliar i flera dagar efteråt. Ibland i flera veckor.
Jag valde då i hettans ögonblick alternativ 2, att stanna och slåss. Det gick inte så bra då de satans monstrena tydligen kan bita sig fast blixtsnabbt vilket ju självklart resulterade i två prickiga labbar och jag fick ta till reträtt.

För intresseklubbens anteckningar behöver jag en psykolog då jag hade lite ont i magen i helgen som var. Eftersom jag inte är riktigt frisk och ganska hypokondrisk grinade jag för att jag hade äggstocksinflammation. Sedan grinade jag för att jag hade tarmcancer och njursvikt.

Nu tror jag att jag har skrivit av mig för idag. Det är hög tid att ladda upp inför en vild morgondag i Östhammar.