Så kom jag hem
Hemma i min ljuva fristad efter en vecka på landsbygden. Mycket målande har blivit av där klockorna verkar stå still.
På grusvägen hoppar det dagarna i ända runt en hare. En stor hare och jag är jävligt arg på den. Harar hoppar inte bara runt på gångvägar mitt på ljusa dagen och är halvtama. Det är en skadad hare. Så beter man sig bara inte som stolt (VILD?!) hare.
Den "enormaste" bromsen en västerlänning någonsin skådat förgrep sig på min axel för att därefter rabiesrabiat attackera min hals. Djuren är som galna där på landet när det kommer dit lite färskt blod.
Det är då man som s.k. blodgivare blir tvingad att se över sina alternativ. Så vitt jag kunde se just då (i en mycket pressad situation som mycket väl skulle kunna vara bonusmaterial till "Flugan") var mina alternativ att 1. Springa för glatta livet, 2. Stanna och slåss, eller 3. Bita ihop och donera lite blodkroppar.
Jag är en väldigt velig människa och i en sådan livshotande situation är det inte läge att ta sig betänketid så jag körde stenhårt med uteslutningsmetoden. Alternativ 1 är ett säkert kort om man har lite kondition vilket jag dock inte har. Det hade nog varit ett bra alternativ för Krubbet men jag måste säga att jag är tveksam till det ständiga köttfärssåsätandet. Alternativ 2 däremot skulle säkerligen funka men jag finner stora svårigheter i att träffa små rörliga ting. Alternativ 3 blev kvar men då jag väldigt starkt tror på att blodet inte ska delas eller blandas eller hur man nu vill uttrycka det (jag är nästan ett Jehovas?) så bojkottade jag det alternativet. För spekulanter kan motvilligt erkännas att det förmodligen inte var blodblandandet som avskräckte mig utan möjligtvis de satans monstrenas hårda bett som kliar i flera dagar efteråt. Ibland i flera veckor.
Jag valde då i hettans ögonblick alternativ 2, att stanna och slåss. Det gick inte så bra då de satans monstrena tydligen kan bita sig fast blixtsnabbt vilket ju självklart resulterade i två prickiga labbar och jag fick ta till reträtt.
För intresseklubbens anteckningar behöver jag en psykolog då jag hade lite ont i magen i helgen som var. Eftersom jag inte är riktigt frisk och ganska hypokondrisk grinade jag för att jag hade äggstocksinflammation. Sedan grinade jag för att jag hade tarmcancer och njursvikt.
Nu tror jag att jag har skrivit av mig för idag. Det är hög tid att ladda upp inför en vild morgondag i Östhammar.
På grusvägen hoppar det dagarna i ända runt en hare. En stor hare och jag är jävligt arg på den. Harar hoppar inte bara runt på gångvägar mitt på ljusa dagen och är halvtama. Det är en skadad hare. Så beter man sig bara inte som stolt (VILD?!) hare.
Den "enormaste" bromsen en västerlänning någonsin skådat förgrep sig på min axel för att därefter rabiesrabiat attackera min hals. Djuren är som galna där på landet när det kommer dit lite färskt blod.
Det är då man som s.k. blodgivare blir tvingad att se över sina alternativ. Så vitt jag kunde se just då (i en mycket pressad situation som mycket väl skulle kunna vara bonusmaterial till "Flugan") var mina alternativ att 1. Springa för glatta livet, 2. Stanna och slåss, eller 3. Bita ihop och donera lite blodkroppar.
Jag är en väldigt velig människa och i en sådan livshotande situation är det inte läge att ta sig betänketid så jag körde stenhårt med uteslutningsmetoden. Alternativ 1 är ett säkert kort om man har lite kondition vilket jag dock inte har. Det hade nog varit ett bra alternativ för Krubbet men jag måste säga att jag är tveksam till det ständiga köttfärssåsätandet. Alternativ 2 däremot skulle säkerligen funka men jag finner stora svårigheter i att träffa små rörliga ting. Alternativ 3 blev kvar men då jag väldigt starkt tror på att blodet inte ska delas eller blandas eller hur man nu vill uttrycka det (jag är nästan ett Jehovas?) så bojkottade jag det alternativet. För spekulanter kan motvilligt erkännas att det förmodligen inte var blodblandandet som avskräckte mig utan möjligtvis de satans monstrenas hårda bett som kliar i flera dagar efteråt. Ibland i flera veckor.
Jag valde då i hettans ögonblick alternativ 2, att stanna och slåss. Det gick inte så bra då de satans monstrena tydligen kan bita sig fast blixtsnabbt vilket ju självklart resulterade i två prickiga labbar och jag fick ta till reträtt.
För intresseklubbens anteckningar behöver jag en psykolog då jag hade lite ont i magen i helgen som var. Eftersom jag inte är riktigt frisk och ganska hypokondrisk grinade jag för att jag hade äggstocksinflammation. Sedan grinade jag för att jag hade tarmcancer och njursvikt.
Nu tror jag att jag har skrivit av mig för idag. Det är hög tid att ladda upp inför en vild morgondag i Östhammar.
Kommentarer
Postat av: S
Får man säga en enda sak eller? Men HERREGUUUUUUUUUUUUD.. Så, nu är jag klar.
Trackback
