Känn ingen sorg för mig Göteborg

Jajamänsan, jag vet vad det är som tänks i stugorna. Den där höjdrädda fegisen Marie åkte inte Balder. Men tji fick ni för det gjorde hon. Hela två gånger faktiskt! Helt sant tro det eller ej. Det var definitivt en nära döden upplevelse och det största problemet var att eftersom jag skrek konstant så hann jag inte riktigt andas. Och inte visste jag att man kan svettas igenom en munkjacka genom att sitta stilla. Men ja, två gånger och mäkta stolt. Jag dog helt otroligt inte - Jag överlevde!

Dealen var då att om jag konfronterade min rädsla skulle Linda göra detsamma - det vill säga gå in på Spökhotell Gasten. Hon skrek för glatta livet och spökena tyckte att det var extra roligt att jävlas med henne. Ett under att hon inte kissade på sig. Snubben bakom däremot måste varit ganska så rädd eftersom han såg ett spöke och kastade sig rakt in i väggen. Jag skrattade mer än det är lagligt i spökhus.

Shoppingen runtom i landet var absolut inte helt fel! Lite shopping fungerar mot allt. Allt. Självklart var jag tvungen att köpa en Baldermugg som minne av mina bravader. Och örhängen med kossor på! Nu är man allt nykär!

Resan var något mysko när vi inte riktigt förstod var lukten kom ifrån. Gödsel eller reningsverk? Nej, det var Fredrik som suttit och lagt av en lång rad brakare - inte den vänliga sorten. Har mina lungor inte blivit svarta av rökningen så är de det nu.

Men jag överlevde! Både Balder och FlumRide och gaserna. Dessutom vann jag den fulaste lilla rosa fisken som någon i Kina någonsin sytt.

Och så var det kanske dags för mig att ta mig en dusch så jag inte helt och hållet glömmer bort vad det är. Äckliga campingduschar måste man bojkotta direkt.
Undrar om Linda tvättar fettfläckarna från bilfönsterna efter våra kalufser?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0