Ljuva morgontimme
Min morgon börjar med att väckarklockan ringer. Klockan är fem och jag har sovit x antal timmar lika med ena handens fingrar minus tumme och pekfinger. Jämställt med alldeles för lite alltså.
Trots detta känner jag mig pigg och allmänt på alerten. Jag går ner för att fixa morgonrutinen - brygga kaffe.
Så länge kaffet kommer blir allt bra.
Jag hade inte varit duktig när jag drack kaffe igår och slängt bort filtret. Det stör mig inte jag brukar göra så. Jag brukar även ta upp det mellan två fingrar i ena kanten och det går alldeles utmärkt.
Förutom idag. Filtret från helvetet går sönder och jag har kaffesump på halva köksgolvet.
Jag blir tvungen att städa.
Jag tycker verkligen inte om att städa.
Ännu bättre - det är i princip olagligt att dammsuga klockan fem på morgonen på en lördag så jag får sopa och torka och sopa ännu mer.
Jag hade varit lagom road om det inte varit så att jag just denna morgon hade en av mina få glada tidiga morgnar. Så jag skakar av mig oturskänslan och fnissar för mig själv (ja, på det där kufiska viset precis som om jag sagt något roligt till mig själv).
Jag har all tid i världen på mig och behöver inte stressa det minsta. Äter frukost för en gångs skull. Jag äter den långsamt och är trevlig i telefonen och pratglad till och med.
Jag segar på mig skor och jacka och tar mig till busshållplatsen. Det är flera minuter kvar tills bussen ska gå och den är alltid, alltid försenad.
Så, jag är dryga tjugo meter ifrån busshållplatsen och där åker den.
Hej då bussen, Go´morgon otursbringande sate som ta mig fan är Murphys lags praktexempel.
