Sesam öppna dig

Det är svårt det här, livet. Det är så väldigt lätt emellanåt men så ibland stannar allt upp. Det blir så helt plötsligt och alla ord som inte borde sägas kommer ut och de som måste sägas ligger vid ytan men kommer alls inte längre än så.
Jag har saker att säga. De kan synas oviktiga men är så overkligt mycket viktigare än andra, plötsligt.
Jag vill skrika rakt ut så att främst jag själv ska kunna höra dem, alla ord som i ett enda ögonblick betyder allt. Men tungan vill inte röra sig och jag hinner inte med. Ögonblicket rusar iväg som ett ilsket tåg och jag kan inte alls springa ifatt det. Jag har inte sagt någonting men orden, de finns där. Alldeles under ytan. 

De försvinner inte bara för att ingen hört dem. De väntar på nästa ögonblick.
De kräver att få bli hörda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0