Punkt

Jag har väntat en stund nu. En lite längre stund skulle man mycket väl kunna kalla det.
Och nu skriker de! Jag blir så otroligt glad när de vita word-dokumenten skriker efter de rätta kombinationerna av nedtryckningar över tangentbordet.
Muspekaren som från början aggressivt pickar på dokumentets övre kant och därefter alldeles lugnt andas ut, förenar sig med den där sista punkten som avslutar så mycket men också tillåter så mycket mer.
Jag tror att den är glad för att den är nöjd.
Vi känner likadant, muspekaren och jag.
Vi är kapabla till storverk och ibland lyckas vi med just det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0